Var hälsade mina små nattkreationer.

Idag tar vi ett inlägg om musik och inte hur synd det är om mig (FUQ IT)

Jag vet inte hur många här som lyssnar på hård musik.

Men jag vill bara säga att det finns en evig diskution på nätet om vem som är den bästa sångaren för bandet The Misfits.

Glen Danzi.

    lr

Michale Graves.

Mitt första minne av Misfits är hos en kompis som tröttnat på den klassiska punken och ville ha något annat.

OK Misfits är punk.

Men jag tycker det finns stor skillnad på dom tidiga grejorna med Danzig på sång än med det som Graves spelade in.

För mig den största skillnaden är hårdheten av musiken.

The misfits tidiga grejor är mera ren punk än det senare som är mer Heavymetal/punk.

Det som fångade mig med Misfits va deras texter.

Det är skräck från filmer och sagor och det är hur jävla bra som helst.

Låtar som.

Return Of Fly.

We Are 138.

Night Of The Living Dead.

From Hell They Came

Mars Attacks

Lost In Space

Men sen har vi deras bara i allmänhet skräck inspirerade texter som.

London Dungeon.

TV Casuality.

Halloween.

Ghoul´s Night Out.

Hybrid Moments.

Skulls.

Dig Up Her Bones.

Blacknight.

Och det för mig va något som facinerade mig massor av någon anledning.

Och har inpsirerat mig till att skriva texter i samma anda som Misfits.

Och några har faktist sagt att dom är bra.

Och nu är jag inte punkare utan mer heavymetal skalle och trivs med lite hårdare saker.

Men kommer aldrig sluta på Misfits lr för den delen Danzigs och Graves solo grejor.

Danzigs bästa solo matrial har kommit ut i formen av skivan 666 : Satans Child.

Graves bästa solo matrial har kommit ut i formen av Return To Earth.

så om det finns lite Hårdrockare/punkare i erat blod så tycker jag att ni ska lyssna på lite Misfits, Danzig och Graves det finns många guldklimparatt bli hittade bland deras musik.

Nu kommer mina personliga favorit låtar.

Misfits.

Hybrid Moments.

Return Of Fly.

She.

Halloween.

Halloween Version2.

Dig Up Her Bones.

Scream.

Devil Doll.

1.000.000 Years B.C

Hellnight.

Skulls.

Die Die Die My Darling.

In The Doorway.

Blacknight.

Death Comes Ripping.

Children In Heat.

Cough, Cool

Violent World.

Michale Graves.

Return To Earth.

Godzilla.

Almost Home.

When We Were Angels.

Fountains Of Heroine.

The House.

Creepy Crawly.

We Wait.

Butchershop.

Danzig.

Mother. ( Ja jag vet den mest uttjattade låten ever men den är bra )

Thirteen. ( Mr.Cash gjorde en cover på den )

FiveFinger Crawl.

Belly Of The Beast.

Firemass.

Satans Child.

Sistinas.

Dirty Black Summer.

Hand Of Doom.

Hint Of Her Blood.

Fan listerna kan bli riktigt långa.

Men det där är dom låtar jag alltid har i MP3-spelare.

Har ni några av era personliga favorit låtar så skulle det va kul om ni hörde av er anntingen här på bloggen lr på mejlen.

Och i sann Misfits anda.

Misfits - We plan to continue as always, eclipse the past, block the sun and drag humanity by the throat into a world of darkness filled with ghouls, goblins and creatures of the night, where we are king.

Hoppas man är bjuden för den kan bli en hälsikes fest.

Nu får ni Nattvandrare vandra vidare.

Danny_Thy_Fiend OUT. 

Nu vet jag varför min illska blåssade upp tidigare idag.

Blev precis ratad av världens bästa tjej.

Och det var därför min hjärna kokade upp som den gjorde.

Min hjärna har en tendens till att veta saker innan jag vet och det gör att mina känslor går över styr.

Och när jag fick reda på vad det va som min hjärna visste så slöt sig lugnet över min kropp som en dimma.

Och det jobbigaste är att det känns naturligt och jag känner snudd på ingenting.

Liksom det har blivit så vanligt för mig att bli ratad att jag tar det som en vardaglig sak liksom.

Och det är det farligaste som finns för mig.

Måste ut och knata ett tag kommer tebax imorrn

Ryckten ett tecken på svaghet och avundsjuka.

Sa precis till en kompis att det är dags att blogga bort ilskan.

Så nu kommer frågan om vart jag ska börja.

Börjar nog med skitsnacket om mig och mitt liv.

Vad folk har lätt för att missuppfatta vad man säger och vad det talas om.

Pratade med en kompis om en tjej som jag har träffat ett par ggr och att jag gillar henne skarpt men nu går rycktet om att vi är ett par.

Och nu 3 dagar efter att vi träffats för tredje gången så får jag massa skumma  samtal och sms från folk jag inte känner.

Typ vakta din tunga din jävel annars slutar det illa.

Jag kommer att spöa skiten ur dig.

Och ska jag behöva ta det så kommer jag gå beväpnad.

Och lägger någon handen på mig som jag inte känner så kommer det hända saker.

Jag är inte rädd för hot utan för vad jag kommer att göra om något händer.

Jag är sämst på att bråka med knytnävar men behöver jag skydda mitt liv så gör jag det och om den andra förlorar så är det helt den andres fel.

Tar inte på mig någe ansvar för mina handlingar om någe sker.

Jag har pratat med Polisen om detta och frågat om det är ok att försvara sig själv om jag hmanar i sådan situation.

Och jag har fått godkänt för att göra det.

Dock så va dom lite imot att jag kommer gå beväpnad.

Men det skiter jag i.

Jag har fått en flaska i huvudet och tagit mig upp och fortsatt slagsmålet.

Smärta är bara svaghet som lämnar kroppen.

Det är så jag ska börja leva.

Och om någon hotar mig igen så kommer det ske saker.

Man ser i denna text mitt bortfall från ansvar.

Hot och tomma löften om att jag kommer att bli spöad och att jag ska vakta min tunga kommer att ses på som luft.

Samhället har misslyckats att tollerera mig  och jag har misslyckats med att tollerera samhället.

Min verklighet ser annurlunda ut än eran och jag slutade leva i den lilla bubblan som samhället vill att vi ska leva i.

Vi styrs av media och tidsskrifter, Dom säger åt oss vad vi ska göra och vissa av er följer som hundar i koppel.

Hur många av er tänker själv och inte bryr sig om alla krigen världen runt om i världen.

Jag bryr mig inte ett skit om det och inte om dom svälltande barnen heller.

Vi har tillräkliga problem med att ta hand om våra egna och ändo skickar folk pengar till dom stackars svälltande barnen.

Har en kompis vars far bor på gatan och hans far är kirurg.

Och det ända man hör nör man pratar om uteliggare är att dom är knarkare och alkisar hela högen.

Och så länge som jag kännt honom så har han aldrig knarkat.

Men honom är det inge synd om.

Han får tigga till sig pengar för att klara dagen.

FYYYY FAAAAAAAAAAAN säger jag.

Nästa gång ni skickar pengar till barnen i uganda tänk då på dom som måste klara VINTERN nästa gång här hemma.

Hade jag bott där han måste tigga om pengar så hade jag tagit in honom på 2 röda.

Hjälp våra egna först.

Det är så det funkar i militären.

Jag vet att det finns brister och jag har ingen lösning på hur vi ska lösa det hela med dom hemlösa.

Men jag hjälper till i vårat egna land först innan jag kommer ens tänka tanken på att hjälpa något annan.

Och hade jag gått ut i media med mina åsikter om det hela så hade ni sagt att jag va en jävla looser.

Nej jag lämnar er och återkommer med lite mer illska senare.

We are all just hunting humans.

Nu var det ett tag sen.

Företaget jag jobbade för gick i KK och så nu har man helt plötsligt all tid i världen.

FMM det suger så jävla hårt.

Jag har hört någonstans att ju äldre man blir ju lättare blir det, Kan ju säga att så är det inte.

Eller det kanske bara gäller mig, skulle inte förvåna mig dock om det bara gällde mig.

En av mina bästa vänner gick bort för ett tag sen.

Då bestämde jag mig för att byta ut mitt liv.

Behöll kompisarna denna gång och ändrade på mig själv.

Vilket visade sig va ett snesteg, Nu känner dom bara för att umgås när man ska ut och dricka öl.

Så 1 gång i veckan kan man prata med sina så kallade "kompisar".

Som tur är så är fisket igång iallafall.

Va ute och fiskade i torsdags och tog en fin fin gädda på 4,5 kg, Inte mycket till fighter.

Det va en trött liten firre.

Jag har lagt musik skapandet på hyllan för ett tag för att koncentrera mig på fisket och textskrivandet.

 Skrivandet blir lättare och lättare för varje text som blir färdigställd. (kommer inte publicera några här, Halv seriöst försök till att tjäna pengar på det.)

Men jag ser en klar röd tråd i mina texter och det är självförsörelse.

Jag som trodde att det skulle bli bättre om man skrev av sig.

Har nu 3 låtar som handlar om självmord.

Har försökt ändra trenden till mera skräck inspirerade texter och visst det finns dom oxå men den röda tråden lyser lite för skarpt.

Och om man ska försöka klänga texter till musiker så vill dom kanske inte ha så mycket självförstörelse och sådant i.

Så har gjort mitt bästa för att skriva lite pluttigare texter med.

Inte riktigt min grej faktist.

Även fast en av mina idoler gick och spelade in en galet vacker låt (Michale Graves - When We Were Angels) som rör mig långt ner i hjärtat.

Så har han nog spelat in mer skräck inspirerad musik på sina skivor ( Lr det är så jag känner av dom iallafall )

Nej uret är sent och jag känner inte för detta längre och måste åter koncentrera mig på textskapandet.

Vi kommer alla en dag att dö och då hoppas jag att vi möts i Vallhall.

Hej alla Zombies där ute som läser detta.

Japp ett direkt påhopp av mig till er.

Men just nu så skiter jag i vad folk tycker.

För drygt 1 månad sen tog en av mina bästa kompisar livet av sig.

Och efter det så har jag inte gjort lr pratat speciellt mycket, skiter i det helt enkelt.

Har man ingenting vettigt att säga så kan man lika gärna hålla käft för fan.

Har gaddat mig en del sen sist och är mycket nöjd med resultaten.

Har mest varit full på helgerna för att glömma allt skit som händer i mitt huvud och runt mig, Kompisar drar sig för att höra av sig undrar om jag ger ut någon slags signal?? 

Jag förstår en del om mänskligt psyke men inte mitt egna, Vilket jag finner kusligt och lätt irriterande.

Och detta väntande på kvinnor har jag slutat med nu.

Jag frågar efter en tid om det finns en chans gör det inte det så är det tack och adjö ring inte mig jag ringer dig.

Låter hårt men jag har tröttnat på att vänta.

Ni kvinnor är bland det bästa som finns men ni kan vara ack så jävliga om ni vill.

Update.

Kvinnan jag trodde skulle kunna ändra det hela gick och skaffade sig en kille och undrade om jag ville komma på deras förlovningsfest.

I ren besvikelse så sa jag blankt nej.

Jag väntade över 1 år på om det skulle funka.

Han sa inte ens att hon skaffat kille utan bara ringde och frågade om jag skulle komma.

Den månaden var jag inte en snäll människa.

I princip spåttade på alla som tittade lite fel på mig.

Självplågade mig en del oxå men inget som syns, för så korkad är jag inte.

Tillbax till verkligheten.

Inte nog med att bästa polaren tog livet av sig så ramlade en annan kompis ut genom ett fönster och bröt en kota i ryggen och båda handlederna.

 Det känns som allt faller samman mitt framför mig och det finns inte ett skvatt jag kan göra.

Rösterna i huvudet pratar mer än någonsin just nu.

Det är bra att ha massa röster i huvudet har jag kommit fram till för då har man konstant party liksom.

Men man får ingen fysisk närhet av det.

Vilket jag saknar fruktansvärt frotfarande.

Jobbar och sliter nu förtiden, typ 6 dagar i veckan.

Ledig på lördagar är man vilket är lite teh suq men det jämnar ut sig på lönen om man säger så.

KOmmer faktist inte på någe mer just nu men jag återkommer så fort jag känner suget i tarmen igen.

Smulan kotten pick i bäret.

Tack så månka och vällkammad utter.

Hej så länge bloggers vart ni än befinner er,

Okey so this is the deal.

Jag sitter hemma på en fredag kväll.

Ja det är väll inte så jävla otroligt lr??

Kännde inte för att umgås med någon än med mig själv idag.

Så jag satte mig i favorit fotöljen med ett glas dricka och några jordnötsringar 

Startade upp Wiin och spelade lite Super Mario Galaxy.

Har börjat prata lite med ett ex på msn, det känns hel skumt.

Men det är bra för hon bor int i sthlm så det kan va bra om man flyttar härifrån någondag att man har någonstans att flytta till där man känner någon så man slipper sitta alldeles själv och uggla som ett fån.

Har skurit mig illa som faun på jobbet idag.

Stort plåster blev det men inte så farligt som det ser ut.

Är fruktansvärt trött nu och funderar skarpt på att gå och sova.

Ville bara slänga in ett par ord innan jag blir för trött.

Sov gott Sverige vart än du än är!!! 

Detta va inte igår.

Men 1 inlägg får det allt bli.

Jag tror jag är blind.

Har blivit utskälld 3 gånger av 3 olika tjejer för att jag inte märker att dom tokflörtar med mig.

hahahaha och 2 av dom är galet heta.

Jag vet, jag är en dålig människa.

Men detta kanske är tecknet som jag behöver för att fatta att detta inte ger mig någe.

Kanske dags att lämna Stockholm bakom sig.

Vill ju till Japan och bo där men har inte riktigt råd just nu.

Men flytta upp till Övik och bara lämna hela Stockholms grejen bakom och inte titta ner på ett tag.

Bara dra utan att säga någe bara försvinna liksom.

Jag kommer att sakna många kompisar det kommer jag.

Men dom har lika många nackdelar som fördelar.

Och stjärnor finns det ju överallt.

Jag vet att jag skriver mycket om hur jag skulle göra.

Men jag kommer aldrig te skott.

Stor i orden men ack så liten på jorden.

Jag behöver någon att säga någe till men ingen vill lyssna.

Men så fort någon annan behöver prata av sig så duger mina öron.

Ibland så utnyttjas jag pga min snällhet.

Nu har alla kompisar en repektiv.

Och jag är utan.

Antar att jag inte ska ha någon respektive.

Då får jag lära mig att leva med det.

Ibland frågar jag mig själv varför jag inte finner någon respektive.

Vad gör jag för fel liksom.

Förrutom att jag är blind som fladdermus och inte ser/märker när en tjej raggar på mig.

Kan det va att jag är hårdrockare och har egna åsikter om saker och ting.

Är folk är rädda för vad jag ska tycka och tänka om dom. 

Nu när jag tänker efter så har aldrig någon frågat om vad jag tycker om dom.

Dom tar mig förgivet att jag alltid kommer att va där.

Men nästa gång så drar jag bara.

Tar mina skor och går om man säger så.

Varför ska folk få prata ut på mig när jag inte får prata ut på dom.

Vem måste jag misshandla för att folk ska fatta att jag inte mår speciellt bra psykist.

Sitter och chattar med en tjejkompis nu och hon försöker ge mig bra tips om vad det kan va för fel på mig.

Så jag får återkomma någon annangång och skriva lite.

Så känn lugnet på er och fridens liljor.

2 lögner gör inte 1 sanning 

Hey fans im baaaaaaAAAAAAAAAAAACK.

Nu va det ett tag sen jag skrev sen sist.

Så vad kan ha hänt i mitt liv sen sist.

Inte mycket.

Tycker fortfarande om tjejer.

Men förstår er lika lite fortfarande.

Nu fösröker jag hjälpa en tjejkompis som mår dåligt.

Jag försöker på alla möjliga sätt.

Har försökt med närhet, posetiva ord, posetiva handlingar, finnas där för henne, få henne att tänka på andra saker.

Men inget funkar hon säger att jag inget kan göra.

Det gör mig ledsen för jag gillar verkligen henne. (kanske är lite betuttad i henne oxå.) 

Ska jag ge upp lr ska jag fortsätta försöka??? (någon måste ju veta vad jag ska göra)

Har träffat ett gäng med nya kvinnor som är potentiella flickvänner. 

Spelar fortfarande på Nova och Devil.

Lider fortfarande för att jag är utan flicka.

Söp som ett svin i helgen, som vanligt.

Vart lämnad i regnet av mina så kallade kompisar.

Så nu kommer jag att ta reda på vad dom ska göra innan jag bestämmer mig för att gå ut med dom.

Polaren som gråter så fort han rör en öl gråter minst lika mycket nu som innan.

Mina strumpor luktar inte gott efter hel dags vandrande på jobbet.

Fingrarna är smuttsiga och byxorna lika så. 

Har promenerat välldans välldans långt idag säger vi.
Iaf minst en ½ mil. *klappar mig själv på ryggen för ingen annan gör det*

Har varit bitter på det växlande vädret som har varit den senaste tiden.

Gillar när det blir lite varmare, Men vill helst ha ett riktigt åskoväder.

Älskar blixtrarna och mullrandet som blir av åskan.

hehe bara för att man talar om oväder så börjar låten The Doors - Riders On The Storm som börjar med ett litet oväder och sen kommer en alldels underbar text av ett geni.

Har börjat låta håret växa lite. 

Ville inte koka hjärnan första somaren som flintis liksom.

Nej nu ropar magen och duschen på mig.

Fridens liljor och känn lugnet.